Så började det

Norrös historia är förvisso mycket äldre än vår samfällighets. Som namnet antyder var det en ö innan landhöjningen gjorde den ”halv”. Här gick för tusen år sedan Långhundraleden upp mot Uppsala. Norrö var en ö väster om Aker (Österåkers kyrka idag). Utöver landhöjningens effekt sänktes vattennivån vid anläggningen av Åkers Kanal på 1800-talet.

Tomtägarföreningen Lugnet tillkom på 1940- och 1950-talet. Grundare var säljarna Nordqvist, Malm och Nilsson.
Så småningom hoppade de två sistnämnda av och kvar blev Knut Nordqvist. Det började på våren 1944 då man genom mun mot mun-metoden fick reda på att sommarstugetomter skulle säljas på en plats som hette Norrö. Den låg vid sjön Garnsviken och en kanal, Åkers kanal. Området låg ca 4 km från Åkers Runö station. Några nyfikna tog ångloket från Östra station ut till Åkers Runö eller så cyklade man från Stockholm. Man ville kontrollera det som säljarna påstått, att det fanns utmärkta bär- och svampmarker, tillgång till fiske och båtplatser.

Knut Nordqvist hade en hel del problem innan han lyckades få köpa själva Lugnet-området, få det avsöndrat och sedan avstyckat i tomter. Området skulle också byggplaneläggas innan försäljning av tomterna kunde ske. Försäljningen startade i det man kom att kalla det södra området. De flesta av köparna var släktingar, arbetskamrater eller goda vänner som hade tipsats om möjligheterna att förvärva en sommarstugetomt till ett rimligt pris. Därefter skedde försäljning av tomter på det norra området.

En viss rivalitet bildades mellan norra och södra området och båda områdena gjorde gällande att  deras område var bäst. Detta avspeglades bland annat i de fotbollsmatcher som utkämpades på midsommaraftnarna mellan anhängare från södra och norra området.

Köpare av sommarstugetomterna var vanligtvis stockholmare. På en del fastigheter fanns redan en s k förstastuga. Tomtpriserna låg på ca 5000 kr och tomt-storlekarna varierade mellan 2000-3000 kvm. Bilar och allmän kommunikation saknades. Från början fanns inte heller vägar eller belysning. Vägarna började anläggas i mitten på 50-talet och belysning kom ännu senare. Dricksvatten fick hämtas i en vattenkälla som låg vid nuvarande Södra badet. Den närmaste hållplatsen för allmänna kommunikationsmedel var Åkers Runö. Där fanns godsutlämning, handelsbod och man hade t o m en egen stins. Dit gick tåget från Östra station och nyblivna fastighetsägare på Norrö fick gå till fots till sina respektive fastigheter. En vanlig syn en lördageftermiddag (eftersom lördagar inte var arbetsfria) var att se folk komma bärande på byggmaterial, fotogendunkar, matvaror och dylikt. En cykel placerad på stationen kunde vara ett viktigt transportmedel av byggmaterial. Man kunde också anlita ”bonden Karlsson” – dåvarande ägare till Norröby gård – för att forsla material.

LANTHANDELN VID ÅKERS BRO

Mat och förnödenheter kunde köpas i Berglunds lanthandel, idag bostadshus, vid Åkers bro. Dit gick man, cyklade eller tog sig via Prästfjärden och passade på att kanske ta en gädda på roddturen. Färsk mjölk kunde köpas hos bonden Karlsson.

TELEFONKIOSKEN OCH BREVLÅDORNA

I slutet av Garnsviksvägen bodde gubben Lundqvist. Till honom kunde man vända sig om man ville ringa taxi eller andra viktiga ärenden. Med expansionen av Norrö blev det allt fler som ville ringa och gubben Lundqvist tröttnade och det blev slutet på ringandet. Istället uppfördes en telefonkiosk vid Ängen. Ett samtal kostade på den tiden 20 öre. I början av 80-talet hade de flesta tillgång till telefon och kiosken togs  bort. Byggnaden innehöll förutom telefon även torrtoa och förråd. Vid telefonen fanns också brevlådorna till de som bodde på norra området. Denna plats blev alltså en central mötesplats. På 90-talet kom brevlådorna att placeras vid tomtgränsen.

ÄNGEN MED FOTBOLLSPLANEN  OCH  LADAN

Ängen vid fotbollsplanen var tidigare en utäga till de stora gårdarna Uppgården, Mellangården och Nergården. Idag finns det bara två gårdar kvar Norrö gård och Norröby gård. Intill ängen fanns en lada som till att börja med användes vid midsommarfirandet och som vintertid blev lagringsplats för bilar och husvagnar.Taket rasade emellertid in och därefter revs ladan.

TOMTÄGARFÖRENINGEN LUGNET BILDAS

En interimistisk styrelse tillsattes 1953. Den första permanenta styrelsen konstituerade sig 1955 och det var alltså vid denna tidpunkt som Lugnet officiellt bildades. Midsommarfirandet blev redan från början en tradition som upprätthållits i alla år. Under 70-talet skänkte sedan Knut Nordqvist den nuvarande fotbollsplanen till föreningen som lät uppföra det första föreningshuset. Det andra huset och dansbanan uppfördes så småningom. I slutet av 70-talet fick styrelsen i uppdrag av årsmötet att försöka förvärva de grönområden som Knut Nordqvist fortfarande ägde. Grönområdena bestod av alla kvarvarande ytor inom Norrö 1:51 och 2:9. Tillsammans med det vatten som fanns på 1:51 rörde det sig om ca 20 hektar, d v s lika stort som alla tomter tillsammans.

GRÖNOMRÅDENA ÖVERTAS

Särskilt fastigheten 1:51 var mycket viktig för oss. Den innehade vattenrätt som kunde tillkomma alla medlemsfastigheter genom servitut. Om Knut Nordqvist hade sålt denna fastighet till någon utomstående skulle föreningen få väldigt svårt med att få fiskerätt och rätt till fria båtplatser. Det gällde att övertyga medlemmarna om detta vilket inte alltid var så lätt. Man hade ju haft sina båtplatser och fiskat sedan 30-40 år tillbaka i tiden och vad skulle nu kunna ändra på detta. Förhandlingarna med Knut Nordqvist inleddes och det första budet var att vi skulle få köpa fastigheten för totalt 25 000 kr. Det skulle alltså kosta varje fastighetsägare 400 kr för att affären skulle kunna genomföras. En enkät genomfördes och vid ett extra årsstämmobeslut i en lokal i Vasastaden beslutades att köpet skulle fullbordas. Praktiskt taget alla medlemmar betalade sin andel, 400 kr. Under resans gång ändrade sig emellertid Knut Nordqvist. Istället för att köpa fastigheterna fick vi dem i gåva. En förutsättning för denna gåva var att pengarna skulle spärras på särskilt konto om Knut Nordqvist skulle drabbas av skatt eller andra avgifter på grund av överlåtelsen. I gengäld fick föreningen använda avkastningen av det på kontot insatta kapitalet till skötsel av grönområdet. Beloppet kom att tillfalla föreningen efter tio år eftersom överlåtelsen inte ledde till några skatter eller avgifter för Knut Nordqvist.

GATUBELYSNING

Någon gatubelysning fanns inte från början. På kvällarna när det var mörkt var det ficklampa som gällde. En del av kapitalet användes till uppsättning av armatur för vår gatubelysning. Dessutom bekostade vägföreningen några armaturer.

PERMANENTBEBYGGELSE BÖRJAR

Från början var Lugnet ett renodlat sommarstugeområde. På senare tid har det blivit allt vanligare att det blir en permanentfastighet av en fritidsfastighet som säljs. Som exempel kan nämnas Backvägen som fram till 1990 inte hade en enda permanentboende, men som 2014 hade nio stycken.

ÖVERGÅNGEN TILL SAMFÄLLIGHETSFÖRENING

Nästa steg i föreningens utveckling var när vi bestämde oss för att övergå från ideell förening till samfällighetsförening.  Frågan hade diskuterats tidigare men lantmäteriet ville ha en avgift på ca 40 000 kr för en sådan ombildning och det ansåg vi vara för dyrt. En ideell förening är frivillig och ingen kan tvingas in i en sådan. I och med att vi fick grönområdena fick vi också ansvaret för skötseln. Mycket kunde skötas på ideell basis men hur göra med kostnadskrävande ingrepp? Mycket kan vi göra själva. Det är därför viktigt att alla medlemmar ställer upp och hjälper till med styrelsearbete, midsommararrangemang och skötsel av våra grönområden. För de flesta har ju grönområdena mer än ett ekonomiskt värde, nämligen möjligheten till friluftsliv, bad, fiske och båtplatser. Grönområdena är på så sätt unika eftersom det är vi själva som får bestämma över dem. Frågan om övergången blev ganska kontroversiell och inte helt konfliktfri men 1998 kunde omvandling ske. Lantmäterikostnaden stannade på ca 12 000 kr.

Vår samfällighetsförening är, liksom vägföreningen, tvingande. Ingen kan alltså dra sig ur, och den årsavgift som idag tas ut är inte heller speciellt hög. Den skall bland annat bekosta styrelsearbete och grönområdesskötsel. Å andra sidan kan föreningen få intäkter genom skogsförsäljning. Tidigare försäljning har givit ganska blygsamma belopp men vi vet att vi kan förfoga över våra grönområden. Dessutom och det bästa av allt är att vi, genom vår samfällighetskonstruktion har blivit starkare gentemot yttre påverkan i form av kommunala förslag om framdragning av vatten och avlopp. Det senaste förslaget att dra en förbifartsväg över Norrö kom av sig redan innan det startade! Föreningen behövde alltså inte ägna frågan så stor uppmärksamhet.

FRAMTIDSPLANER

Inom hela Österåkers kommun pågår för närvarande en inventering och översyn inför framtiden. Det kommer att medföra förändringar för alla de tidigare sommarstugeområdena på sikt bland annat när anslutning till kommunalt VA blir aktuellt.

Kommunens tanke är att till dessa områden dra fram kommunalt vatten och avlopp samt att vägarna skall breddas. Byggrätt kommer att införas på betydligt mindre tomter vilket riskerar att medföra en förtätning av respektive område. På sikt kommer således de flesta sommarstugeområden att bli permanentområden. Frågan är bara när.

Text: Tommy Matsson & Claes Hero. Foton: Gunnar Nordqvist